ti, fre 10–18 | ons, to 10–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200
Beställda guidningar: +358 (0)294 500 500 (mån-fre 9-15)

Vilho Lampi: Tänkaren (Självporträtt), 1929

 

Vilho Lampi (1898–1936) bodde och arbetade under största delen av sin karriär i Limingo i Österbotten. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola i början av 1920-talet med bl.a. Alvar Cawén, Markus Collin och Ilmari Aalto som lärare. Lampi deltog i samutställningar i Helsingfors i mitten av 1920-talet. Typiskt för hans målningar under denna period är brutna färger och delvis kubistiskt stiliserade kompositioner. Framställningen påminner om Novembergruppens konst.

Några år senare, omkring decennieskiftet 1930, gjorde Lampi en serie kraftfulla målningar av stort format som hör till de mest säregna i hans produktion. Redan verkens namn antyder att motiven var dramatiska: Hästskojare (1930), Bödeln (1930), Svinhängning (1930), Självmördare (ca 1930), Slagskämpe (1930), Landsortskejsaren (1930). Framställningssättet är utpräglat expressionistiskt. Färganvändningen är kraftig, de enskilda penseldragen framträder tjocka och djärva på bildytan och de ofta obrutna konturerna skapar en fast rytm i bilden. I vissa målningar har konstnären strävat efter ett mera syntetiskt grepp med hjälp av större färgytor och reducerad stilisering (t.ex. i Bödeln och Natt över Ruckelgård, 1930). Stilistiskt har konstnären inspirerats av Vincent van Gogh och Edvard Munch.

Lampi gjorde ett flertal självporträtt under sin karriär. Han har porträtterat sig själv speciellt under åren 1928–1931 som en högdragen och stolt person som trotsigt ser på sin betraktare, ofta vänd så att han blickar över axeln. Självporträttens morskhet för oundvikligen tanken till det rådande politiska läget och Lapporörelsen som fick den österbottniska mannens högmod att stiga till ytan.

I ett flertal målningar omringas konstnärens huvud av färggranna strålliknande penseldrag så att det av hattbrättet inramade ansiktet framhävs. Verket Tänkaren (1929) avviker emellertid något från mönstret. Där har Lampi avbildat sig själv försjunken i tankar med huvudet lutat mot ena handen. Ställningen för tanken till den gamla bildtraditionen av melankoli-temperament. Ändå är konstnärens blick skarp och eftertänksam med sikte på framtiden.

Kompositionen är stabil och baserar sig på vissa geometriska grundformer vilket ofta är fallet i Lampis målningar. Den högra axeln, hattens brätte och dess bakgrund avgränsar en rätvinklig triangel på bildens övre del. Detta kompletteras av armen som stiger snett upp från det nedre högra hörnet och vars linje tillsammans med hattens brätte bildar en annan rätvinklig triangel. Även om det inte finns några egentliga konturer i bilden lyfter de tydligt markerade belysta och skuggiga partierna fram figuren och dess detaljer från bakgrunden.

I målningen Tänkaren har Lampi undantagsvis ersatt de kraftiga penseldragen med en pointillistisk penselföring med färgprickar. Ett lite liknande framställningssätt har han visserligen också använt i några andra arbeten från samma period, såsom i målningarna Kvarn och sol (1929) och Slagskämpe. Färgens tjocklek varierar mycket på olika håll i målningen. Ansiktenas ljusa partier är rappade med ett tjockt impastolager medan det bruna faneret som målningen är målad på blänker fram mellan några svarta penseldrag på sidan av hatten.

I slutet av sin karriär, efter en studieresa till Paris, övergick Lampi till ett expressionistiskt uttryck. Han utvecklade en lugnare, nästan intimistisk stil i sitt landskapsmåleri, vilket i hög grad avvek från den tidigare periodens trotsiga atmosfär. I målningarna från slättlandskapen i Limingo från 1933–1935 kombineras den skarpa linjen som bland annat förekommer i trädens grenar med pointillistiska färgytor, med vilka marken och himlen är framställda. Beträffande tekniken varslade redan målningen Tänkaren om en brytning och den penselföring som var utmärkande för konstnärens senare produktion.

Arbetet är gjort på faner och på baksidan finns en tidigare målning som förblivit en skiss och vars motiv är ett hembränneri. Baksidans skiss är alltså gjord senast 1929, samma år framsidans Tänkaren blev färdig, eller kan ha påbörjats högst ett år tidigare. Lampi slutförde motivet på en annan botten; målningen Hembränning blev färdig 1930. Att avbilda lönnbränning i hemmet var ett rätt vågat motiv under förbudslagstiden och Lampi ställdes också inför rätta på grund av målningen år 1930.

Målningen Tänkaren visades i Vilho Lampis enda separatutställning i Uleåborg 1931. Bredvid den hade man hängt en ännu större målning, Hästskojare, som går i blått och blågrönt. Utställningen var rätt framgångsrik och Lampi sålde nästan hälften av sina verk, 23 arbeten.

Efter utställningen fortsatte han ännu några år med sitt måleri men dränkte sig i Merikoski i Uleåborg i mars 1936.