ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Torsten Wasastjerna: Fallande löv (De fallande lövens dans), 1897

 

Torsten Wasastjerna övergick liksom många andra under 1890-talet från landskaps- och porträttmåleri till mera litterära och symbolistiska motiv. Till de mest betydande av dessa målningar hör Sagans prinsessa och Fallande löv, liksom den något senare målningen Ängeln Michael besegras av draken (1905–1906). De är alla stora till formatet.

Tiden i verket Fallande löv är glidande. Den beskriver höstens stegvisa framskridande genom att det i målningens övre del ännu är tidig höst med gula löv, men längre ner i bilden ser vi löven falla och dö, för att slutligen förmulta då vintern närmar sig med sina drivor av snö. De dansande älvorna som avtecknar sig mot hösthimlen och jungfrurna som ligger på marken och försvinner i dess djup är allegorier av trädens löv. Målningens andra titel, De fallande lövens dans, förtydligar detta ytterligare.  

Bakgrunden till en del av Wasastjernas symbolistiska verk är syntesidén om analogin eller korrespondensen mellan bildkonst och musik (och andra konstarter).  Han verkade själv inte bara som bildkonstnär utan också som författare och poet och var dessutom intresserad av musik.

År 1906 höll Wasastjerna en separatutställning i Ateneum där Fallande löv också visades. I utställningskatalogen beskrev han sina tankar kring det ”dekorativa måleriet”: ”Den färgskala hvari de fyra dekorativa bilderna äro komponerade anser jag ungefärligt motsvara följande tonarter inom musiken: Glädjens fe e-dur – Sorgens fe ciss-moll –  Fallande blad    e-mol – Engeln Michael dess-dur. Måleriet har ofta blivit jämfördt med musiken, och uttrycket färgsinfoni har flere gånger förekommit i skrift. En noggrann jämförelse med musiken låter sig icke göra, men att äfven på måleriets område existera evigt giltiga lagar är otvifvelaktigt. Jag öfverlåter därför åt den musikaliskt bildade åskådaren att afgöra, huruvida nämnda biders färgskala äfven på andra göra intryck af att motsvara de nämnda tonarterna inom musiken.”

I citatet hänvisade Wasastjerna till en idé som förespråkades av vissa symbolister, nämligen att ett konstverk är autonomt och dess innehåll skapas av dess form och färg, det vill säga av ”måleriets tidlöst gällande lagar”. Samtidigt berättade han emellertid också litterära historier i sina målningar; han kombinerade alltså det traditionella allegorimåleriet med modernistiskt syntestänkande.

Den unge Selim Palmgren komponerade senare stycket De fallande lövens dans inspirerad av verket Fallande löv – visserligen i c-moll. Den ingick i hans kompositionsserie, Bilder från Finland (Op. 24, del 3) som beskrev årstiderna. Flera år senare b lev Maggie Gripenberg intresserad av Palmgrens kompositioner till den grad att hon på basis av dem gjorde en balettkoreografi med samma namn, trots att hon inte hade sett målningen.