Växelverkan mellan olika konstgrenar var en viktig sak för symbolisterna. Målningarna innehöll ofta referenser till musik, och i kompositionerna betonades formens och färgernas harmoni.

I början av 1900-talet blev många konstnärer intresserade av teosofi och sökte det andliga, vilket i sin tur ledde till ett mer avskalat och abstrakt uttryck.

I sitt viktiga manifest ”Om det andliga i konsten” (1911, på svenska 1921) förenade Wassily Kandinsky färg, känsla och musik: ”Färgen är en klaviatur… Konstnären är den spelande handen som sänker sig än över den ena tangenten, än den andra och orsakar skälvningar i själen.”

< De tysta städerna | Tillbaka till temana