ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Paul Signac

 

Paul Signac (1863–1935) var jämsides med George Seurat en av den franska postimpressionismens viktigaste konstnärer och teoretiker. Målet var att vidareutveckla de tekniker som impressionisterna hade använt sig av och skapa noggrant komponerade färgharmonier. Signac älskade Medelhavet och återgav ofta vyer från dess hamnstäder i sina pointillistiska verk.

Signac kom från en släkt av välbärgade affärsinnehavare i Paris, och kunde från första början försörja sig själv. Han lämnade sina arkitektstudier och bestämde sig för att bli konstnär efter att ha sett verk av impressionisterna, bland annat av Claude Monet i Paris 1880. Den viktigaste vägvisaren var Georges Seurat, som Signac träffade 1884 i samband med grundandet av Salon des Indépendants (De obundnas salong). Signac och Seurat hörde till dem som var med om att grunda Salongen.

När Signac arbetade med Seurat tillägnade han sig principerna för divisionismen, som byggde på vetenskapliga färgteorier och hade utvecklats av Seurat. Han började använda rena, oblandade färger i sitt måleri och vidareutvecklade den pointillistiska tekniken som bygger på färgernas optiska egenskaper. Det viktiga är en disciplinerad komposition av grundfärgerna som ordnas i grupper av färgfläckar. När Seurat dog 1981 blev Signac den postimpressionistiska skolans viktigaste representant och talesman. Hans verk från 1899, D’Eugène Delacroix au néo-impressionisme (Från Eugène Delacroix till postimpressionismen) var ett viktigt inslag för det nyuppväckta intresset för riktningen i fråga. Signac hade också kontakter med anarkistgrupper och var bland annat god vän med Félix Fénéon.