ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200
Beställda guidningar: +358 (0)294 500 500 (mån-fre 9-15)

Gosse och kråka, Gumma med katt
15.06.2007 - 02.09.2007

 

På sommaren är det möjligt i Ateneum att bekanta sig med två av Akseli Gallen-Kallelas (1865-1931) tidiga mästerverk som för första gången sedan den stora Gallen-Kallela-utställningen 1996 ställs ut sida vid sida. Ateneums Gosse och kråka får sällskap av Gumma med katt från Åbo konstmuseum. Gallen-Kallela ville fånga den finska folksjälen. Hans verks popularitet visar hur starkt han har påverkat vår uppfattning om vad som är ursprungligt finskt.

Målningarna Gosse och kråka och Gumma med katt är två kända verk från Akseli Gallen-Kallelas tidiga produktion. Konstnären skildrar det finska folket utan förskönande idealisering på ett sätt som är karakteristiskt för tiden. Gosse och kråka är målad i Tyrvis 1884, i gränslandet mellan Tavastland och Satakunta, strax efter att konstnären hade avslutat sina konststudier i Helsingfors. Målningen Gumma med katt, som är lånad från Åbo konstmuseum, är målad sommaren 1885 nära Salo. Gallen-Kallela hade då redan studerat ett år i Paris. Med tiden har de två målningarna blivit ett slags symboler för det finska folket. Målningarna återger den nära kontakten med naturen, modellernas buttra slutenhet och samtidigt deras ursprungliga och okonstlade känslighet.

Gosse och kråka har väckt förundran över hur den 19-årige Gallen-Kallela, som aldrig hade varit i Frankrike, kunde måla ett verk som står så nära den parisiska realismen. En uppenbar förebild när det gäller utförandet är Jules Bastien-Lepage, vars konst beundrades av de flesta unga finländska konstnärerna vid denna tid. Gallen-Kallela hade i själva verket varit privatelev hos Albert Edelfelt under den föregående vintern och det var Edelfelt, bosatt i Paris och företrädare för det realistiska friluftsmåleriet, som hade förmedlat intrycken till den unga konstnären. Det är främst penselföringen som är typisk. Återgivningen är knapphändig och förenklande, penseldragen är mer diffusa än hos den akademiska realismen som eftersträvade fotografisk exakthet. Den snävt avgränsade kompositionen är också karakteristisk för den nya realismen. Man ville bara avbilda det som var väsentligt. I det här fallet är motivet en medmänniskas väsen. Gossen på bilden kände konstnären sedan tidigare. Gallen-Kallela har berättat att han lyckades fånga motivet då han berättade för pojken att man kan tämja en kråka om man strör salt på stjärtfjädrarna.

Gumma med katt kan ses som en programförklaring för den radikala naturalism som också författarna August Strindberg och Emile Zola representerade. Konstnären skulle måla det sanna och inte det sköna. Kvinnan och katten framställs som jämbördiga naturvarelser. Att skildra fattiga blev modernt i slutet av 1800-talet, då man började idealisera allt som var "äkta" och "ursprungligt", det som man trodde sig finna hos människor som levde i naturstillstånd fria från civilisationens skadliga inflytande. Modellen var "fårgumman", en gammal kvinna och enstöring som vaktade får. Konstnären målade det slutliga ansiktet senare i Paris och gjorde då modellen ännu fulare än i verkligheten. Målningen antogs till Salongen i Paris 1886. Det sägs att Gallen-Kallela ville sälja Gumma med katt till Ateneum, men eftersom museet inte ville ha målningen, var det slutligen Konstföreningen i Åbo som köpte tavlan 1895.