En av hörnstenarna inom symbolismen var Platons tanke om idévärlden. Också Platons eroslära var viktig för symbolisterna: platonisk kärlek innebar en kärlek till skönhetens idé. Enligt denna mystiska syn ägde konstnärerna en känslighet som gjorde att de i sporadiska intuitiva glimtar kunde uppfatta världsalltets och skönhetens verkliga väsen och förmedla en antydan därom till andra. I denna mening hade konstnärens personliga upplevelse en betydelsefull plats i den symbolistiska konsten.

Symbolisterna omhuldade också den tanke om universums övergripande harmoni, med människan som en del därav, som Platon framförde i Timaios. Enligt korrespondensläran motsvarade mikro- och makrokosmos varandra. Människan (mikrokosmos) avspeglar Gud (makrokosmos), sinnesvärldens verklighet reflekterar idévärlden – form och rörelse, siffror, dofter, färger och melodier påverkar och motsvarar varandra på det andliga planet.