ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Historia

 

I samband med förstatligandet 1990 delades Konstmuseet Ateneums samlingar upp mellan Ateneum och Museet för nutidskonst. Museet för nutidskonst Kiasma idag hyser alla verk av konstnärer som inlett sin verksamhet efter år 1960. Konstmuseet Ateneums samling presenterar därmed den finländska konstens historia från den gustavianska tiden i mitten av 1700-talet till de modernistiska fenomenen på 1950-talet. Utom finländsk konst innehåller Ateneums samling en liten men högklassig utländsk representation med verk av bl.a. Vincent van Gogh, Paul Gauguin, Paul Cézanne, Fernand Léger och Marc Chagall.

Samlingarna började utökas under Finska Konstföreningens första år efter 1846. Dels köpte Konstföreningen själv en del verk som stod till buds och ansågs lämpliga för samlingarna, dels tog den emot donationer på ett eller flera verk. Somliga donationer bestod av direkt ekonomiskt stöd. Ränteintäkterna från privatpersoners testamentsfonder var också till stor hjälp för föreningen som kämpade med knappa anslag.

Sekelskiftets främsta donation gjordes av medicine licentiat Herman Frithiof Antell, som utom sin konstsamling även donerade medel för ett fortsatt förkovrande av den. Antells samling innehåller verk av bl.a. van Gogh, Gauguin, Cézanne och Edvard Munch, inköp som samtiden förundrade sig över – inhemska konstnärer som Akseli Gallen-Kallela, Albert Edelfelt och Hugo Simberg föreföll betydligt tryggare att satsa på.

Museets egen inköpsnämnd koncentrerade sig mestadels på inhemsk konst. Medlen räckte dock inte alltid ens till den. I slutet av 1920-talet var man på museet redan mycket oroad över de luckor som hotade uppstå i samlingen av inhemsk konst.

På 1950- och 1960-talet ville man höja Konstmuseet Ateneum till den allmänna europeiska nivån och beslöt att ett av sätten var att anskaffa utländsk nutidskonst. Förvärven var dock inte flera till antalet än de man gjort i början av seklet. Tonvikten låg fortfarande på inhemsk konst, vilket ju också är ett nationalgalleris uppgift.

Under seklets fem första decennier fick museet många betydande donationer, men därefter förändrades praxis. Samhällsläget stabiliserades, hoppet om ekonomiskt uppsving ersatte krigsårens känsla av otrygghet. Samtidigt tycktes också stordonatorernas tid vara förbi. Museet hade redan erhållit sina digra samlingar med verk av sekelskiftets mästare.

Konstmuseet Ateneum utökar årligen sina samlingar. Det första stora förvärvet efter förstatligandet var Helene Schjerfbecks ungdomsporträtt, som fogades till samlingarna med stöd av Ateneums vänner rf.