ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Franz von Stuck

 

Franz von Stucks (1863–1928) symbolism är starkt allegorisk. Konstnären ägnade sig mera åt mångtydiga figurmotiv än åt landskap. Hans landskap har gemensamma drag med stämningen i Arnold Böcklins gåtfulla bildvärld. I stället för att använda symboler låter konstnären landskapet som sådant skapa en högtidligt dunkel atmosfär.

Franz von Stuck var son i en bondefamilj från Tettenweis, Niederbayern, och studerade vid Kunstgewerbeschule i München från 1878 till 1881 och därefter vid akademien i München från 1881 till 1885. Till att börja med tjänade han sitt uppehälle genom att teckna för olika publikationer och 1889 ställde han ut sina första målningar i Glaspalast i München, där han vann en guldmedalj för Väktaren vid paradiset (Villa Stuck, München). Von Stuck var en av grundarna av Münchensecessionen år 1892. Den målning han ställde ut där följande år, Synden (Neue Pinakothek, München), gav upphov till polemik och kom att bli hans mest kända verk.

År 1895 blev han professor vid akademien i München, där Vasilij Kandinskij, Paul Klee och Josef Albers hörde till hans elever. Von Stuck bidrog också med teckningar till konstnärstidningen Pan och konsttidskriften Jugend. År 1897 bestämde han sig för att bygga en egen bostad och ateljé, Villa Stuck, som numera är museum. Han formgav själv allt, från ritningarna till inredningen, i vilken hans egna målningar, skulpturer och möbler ingick. Efter att ha uppnått stor berömmelse blev von Stuck adlad år 1905, och i ett tal vid hans begravning år 1928 blev han ihågkommen som ”den siste konstprinsen från Münchens glansdagar”.