ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Fantasi och död

 

Till de författare och poeter som fascinerade symbolisterna hörde förutom Charles Baudelaire bland andra Edgar Allan Poe med sina mörka berättelser. Båda dessa författare skrev sällsamma historier och berättelser som tangerade döden. Livets och dödens gåtfullhet var ett framträdande och populärt motiv bland symbolistiska konstnärer. Det hörde också samman med den dekadenta livsstilen under 1800-talets slut, isynnerhet i Paris. Genom fantasin strävade konstnärerna också efter att skildra större fenomen och dimensioner som låg bortom den vanliga världen, till exempel mystiska visioner och förlorade paradis, det undermedvetnas landskap och skönhet samt rädsla och andra känslotillstånd.

Hugo Simbergs verk utgör en egen personlig värld, där allvarliga livsfrågor stundtals blandas med ömsint humor och djup empati. Även i hans bilder är det ofta fråga om en framställning av olika sinnestämningar och känslor.

Verken som utställdes under teman

Enckell, Magnus: Dödens vandring, 1896
Gosse med dödsskalle, 1893

Flodin, Hilda: Döden, odaterad
Döden och barnet, odaterad
Ödet och vi, odaterad

Parviainen, Oscar: Döden biter orm, 1904
Skelettmän, odaterad

Simberg, Hugo: Adam och Eva, ca 1895
Andakt, 1895
Bonden och döden, 1895
Dans på bryggan, 1899
Dröm, 1900
Döden knackar på, 1900
Döden lyssnar, 1897
Dödens trädgård, 1896 (audioguide)
Fan betraktande jorden, 1899
Kransbärare (3 st), 1905
Reskamrater, 1901
Ringdansen, 1898

 

< Spiritualitet och mystik | I symbolismens anda | Den sena symbolismen >

Närmare information om konstnärer och verk finns på Statens konstmuseums nättjänst Konstsamlingar.