ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Emile Bernard

 

Emile Bernards (1868–1941) konst kännetecknades redan tidigt av djärva förenklingar av motivet. Han var vän med Paul Gauguin och Vincent von Gogh, och hans konstteoretiska resonemang påverkade bägge konstnärernas arbete. Bernard hörde till syntetismens pionjärer och utvecklade också cloisonismen, ett sätt att måla som hade influerats av medeltida glasmåleri.

Bernard föddes i Lille som son till en tyghandlare. Han utbildade sig vid Académie Cormon i Paris, där han blev vän med Louis Anquetin och Henri de Toulouse-Lautrec. I sina tidiga verk tog han intryck av impressionismen och senare av divisionismen, men han drogs också till medeltida konst, framför allt till glasmålningar och gotisk arkitektur.
 
Tillsammans med Anquetin utvecklade Bernard den teknik som kallas cloisonism. Det är en stil som använder sig av tydliga svarta konturer och platta färgytor. Medan Bernard arbetade I Bretagne år 1888 diskuterade han sina teorier med Paul Gauguin, och dessa samtal inspirerade Gauguin att måla sin banbrytande symbolistiska tavla Visionen efter predikan (Jakobs kamp med ängeln). Bernard ställde ut cloisonistiska verk tillsammans med Gauguin på Café Volpini år 1889, och han bidrog också med verk till den första Salon de la Rose + Croix år 1890. Senare bröt han med Gauguin och reste utomlands till Italien och Egypten, där han bodde till år 1903.

Bernard återvände till Frankrike 1904 och året därpå grundade han en ny konsttidskrift, La Rénovation Esthétique, vars redaktör han var fram till år 1910. På 1920-talet återgick han till en elegant, formfulländad stil och specialiserade sig på figurmålningar.