ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200
Beställda guidningar: +358 (0)294 500 500 (mån-fre 9-15)

Den sena symbolismen

 

Forskningen kring den finländska symbolismen har tidigare fokuserat främst på strömningens tidiga år i början på 1890-talet. Symbolismens senare skeden har inte utforskats i sin helhet i vårt land. Endast några enskilda konstnärer har studerats. Denna lucka kan bero på det för modernismen typiska värderingarna, enligt vilka tidsperioden inte var tillräckligt konstnärligt högtstående eller intressant. Ibland har man till exempel då det gäller Sigurd Wetterhoff-Asp och Joséphin Péladan talat om symbolismens ”degenerationsfenomen”.

I varje fall fortlevde symbolismen under lite andra former fram till Finlands självständighet och även efter det. På samma sätt stod sig intresset för teosofi och ockultism, och olika esoteriska föreningar var verksamma under dessa årtionden.

En speciell grupp med inriktning på det symbolistiska uttryckssättet utgjorde de konstnärer som under åren 1896–1903 i Helsingfors arrangerade utställningar under namnet Fria konstutställningen.  Gruppens sammansättning varierade vid olika evenemang, men dess ledargestalt kan anses vara Sigurd Wetterhoff-Asp. Andra deltagare var bl.a. Torsten Wasastjerna, Aleksander Federley, Alexander Barkoff, Wilho Sjöström och Divina Asp. Av bildhuggarna har speciellt Georges Winter nästan totalt glömts bort av senare generationer.