ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200
Beställda guidningar: +358 (0)294 500 500 (mån-fre 9-15)

Dekorativt måleri

 

Begreppet dekorativitet hör tätt samman med det syntetistiska framställningssättet. Många symbolister ville bygga upp sin komposition i en markerat förenklad stil som betonade bildytans tvådimensionalitet och tydliga egenart. Därvid låg betoningen på jämna färgytor, en asketiskt gråbetonad eller starkt syntetistisk färgskala samt rytmiskt böljande konturer. Deras mål var alltså väsensskilt från naturalisternas och impressionisternas inriktning på att återge den synliga verkligheten eller att fånga ögonblicket.  De strävade efter ett enhetligt och övergripande tidlöst uttryck istället för flyktiga och direkt upplevda sinnesintryck.

Bakom det dekorativa måleriet (på franska peinture décorative) märks i synnerhet det stora inflytande som Paul Gauguin och Pierre Puvis de Chavannes utövade på det sena1800-talets målarkonst, men samtidigt också en beundran för den italienska ungrenässansens fresker och ett intresse för japansk konst. Speciellt monumentala väggmålningar fascinerade konstriktningens utövare.

Symbolismen och syntetismen kan betraktas som en viktig fas också ur den senare modernismens synvinkel, eftersom dekorativitetens principer lyfte fram tanken på konstverkets autonomi och oberoende, alltså den såkallade rena konsten. Detta betonades också av Albert Aurier, en ung konstkritiker som år 1891 formulerade den symbolistiska bildkonstens teori.  I praktiken fokuserade de flesta symbolistiska verken dock på ett berättande innehåll och litterära motiv.