ti, fre 10–18 | ons, to 9–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200

Alphonse Osbert

 

Redan av samtiden beskrevs stämningen i Osberts (1857–1939) verk i musikaliska termer. Målningarnas blåtoner utstrålar en stilla frid och de eftertänksamma gestalterna är i harmoni med sin omgivning. Med tilltagande popularitet visades Osberts verk ofta på utställningar, och han fick offentliga uppdrag.

Osbert studerade vid École des Beaux- Arts i Paris och vid Fernand Cormons, Léon Bonnats och Henri Lehmanns ateljéer. I den sistnämndas ateljé blev han vän med Georges Seurat. Det var förmodligen genom uppmuntran av Bonnat som han till en början fann inspiration i spansk konst, särskilt i Jusepe de Riberas verk.

Han övergav snart naturalismen och under inflytande av impressionismen blev hans palett ljusare. Då 1800-talet närmade sig sitt slut hade han mött ett antal symbolistiska poeter och konstnärer, bland dem Alexandre Séon och Pierre Puvis de Chavannes. Påverkad av Puvis de Chavannes förenklade han sin stil och började specialisera sig på poetiska landskap befolkade av klassiska muser. Han experimenterade med pointillismen, men använde en mer begränsad färgskala och föredrog att måla i kalla, dämpade toner. Han ställde ut på Sâr Péladans Salon de la Rose + Croix i Paris från 1892 till 1896, och fick också flera uppdrag för väggmålningar, däribland i badanläggningen i Vichy år 1902.