ti, fre 10–18 | ons, to 10–20 | lö, sö 10-17
Information: +358  (0)294 500 401
Växel: +358 (0)294  500 200
Beställda guidningar: +358 (0)294 500 500 (mån-fre 9-15)

Akseli Gallen-Kallelas Kalevala

 

Kalevala

Under 1800-talets första årtionden skedde stora omvälvningar i Europa. Den nationalistiska vågen som följde på Napoleonkrigen strök över Europa och dess dyningar nådde även Finland. I kretsen kring Akademien i Åbo verkade en grupp ivriga unga män som blev intresserade av språkets betydelse för den nationella kulturens utveckling. Inspirerad av tidens anda började också läkarstuderanden Elias Lönnrot (1802–1884) intressera sig för det finska språket och för folkdiktning och reste till östra Finland för att samla in ’folkdiktningsalster’. 

Det finska nationaleposet Kalevala föddes som ett resultat av dessa resor och är baserat på folkdikter från olika epoker som Lönnrot samlade in under sina resor framför allt i Savolax och Vitahavskarelen och som framfördes som sånger.  Kalevala är emellertid ett verk sammansatt av Lönnrot. Manuskriptet blev färdigt 1835 och en utvidgad version 1849. Karelen ansågs på 1800-talet vara dikternas skattkammare och många konstnärer blev intresserade av både Karelen och Kalevala. Denna romantiska strömning kallas karelianism och den anses ha kulminerat på 1890-talet.

När Kalevala gavs ut var Finland ett autonomt storfurstendöme under Ryssland, men hade före 1809 hört till det svenska riket. Det finska språkets ställning var därför ännu svag i landet eftersom finska endast talades av vanligt folk, medan de bildade klassernas språk och förvaltningsspråket var svenska. Kalevala innebar emellertid en vändpunkt för den finska kulturen och det finska språkets ställning blev starkare. Samtidigt gjorde verket Finland känt internationellt. Kalevala har översatts till 60 olika språk och är det mest översatta finskspråkiga verket.

Kalevala inleds med en saga som berättar om jordens födelse ur en knipas ägg. Eposet berättar vidare om ett krig mellan två nordiska folk, Kalevala och Pohjola, om friarfärder och hämnd, samt om smidandet och stölden av den magiska Sampo. Eposets centrala figurer är runosångaren och magikern Väinämöinen, smeden Ilmarinen som smidde Sampo, Väinämöinens rival Joukahainen, dennes syster Aino som Väinämöinen ville ha till hustru, den föräldralöse Kullervo, samt Lemminkäinen som av sin moder räddas ur Tuonela älv.

Akseli Gallen-Kallela (1865–1931)

Triptyken Aino (1891)

Akseli Gallen-Kallelas tredelade målning, triptyk, skildrar Ainos tragiska öde. Till vänster i triptyken möter Väinämöinen för första gången Aino klädd i folkdräkt. Hennes bror Joukahainen har lovat henne som hustru åt Väinämöinen mot att få behålla sitt eget liv.  I den mellersta delen flyr den nakna Aino gäckande ifrån Väinämöinen som närmar sig i en båt. I bilden till höger har Aino klätt av sig och sitter på en strandsten. Sorgset följer hon med Vellamos ungmör som simmar i vattnet och besluter sig för att följa dem. Hellre dränker hon sig än gifter sig med den gamle Väinämöinen. Händelserna i triptyken har Gallen-Kallela placerat i landskap han mindes från sin bröllopsresa i Kajanaland och Karelen.

Gallen-Kallela (Gallén fram till 1907) målade två olika versioner av Ainolegenden. Den första som blev färdig 1889 målade han i Paris. Den finns nu i Finlands Banks samlingar. Den version som ingår i Ateneums samlingar gjorde han i Finland. Skisser till den började han göra under sin bröllopsresa i Kajanaland och Vitahavskarelen 1890. Modellen för Väinämöinen är i denna version den gamle husbonden Uljaska från bondgården Rimmi, som Gallen-Kallela träffade i den karelska byn Lentiira. Som modell för Aino använde han sin egen hustru Mary Slöör. Gallen-Kallela gjorde själv också själva ramen till arbetet där han skrev in strofer ur Kalevala.

Lemminkäinens moder (1897)

Lemminkäinen var äventyraren i Kalevala, han skojade med kvinnorna och gav sig i väg för att kurtisera Pohjolas vackra unga flickor. Pohjolagumman Louhi ville däremot inte gratis avstå från sina pigor utan gav honom uppgifter som närmast påminde om Herakles hjältedåd. Den sista uppgiften var att Lemminkäinen skulle skjuta Tuonelas svan, men han misslyckades och störtades själv i Tuonelas ström. Lemminkäinens moder kom emellertid till platsen och räddade sin son från älven.

I målningen skildras en episod då modern med blicken riktad upp mot ljusstrålar från ovan sitter bredvid Lemminkäinen som ligger på en stenig strand. Framför ljusstrålarna flyger ett litet bi med himmelsk honung som modern väntar på. Med hjälp av honungen kan hon återuppliva sin son. På den steniga stranden ligger ben och kranier och mellan dem växer dödens blommor. Strandstenarna är täckta av blodröd mossa och längre borta på det mörka vattnet i bakgrunden simmar Tuonelas svan.

Lemminkäinens moder har karakteriserats som ett pietàmotiv i Kalevalaanda. Pietàtemat beskriver i allmänhet den sörjande Maria som håller den döde Kristus i famnen. Gallen-Kallela har också framställt Lemminkäinen på ett sätt som påminner om den döde Kristusgestalten i medeltidens och renässansens verk. Å andra sidan associeras Lemminkäinens öde också till antikens Osirismyt. Verket har dessutom ansetts beskriva moderskärleken som övervinner döden. Gallen-Kallela använde faktiskt också sin egen mor, Matilda Gallén, som modell för Lemminkäinens mor och konstaterade att målningen var ett tackpoem riktat till hans mor.

Kullervo förbannande (1899)

Legenden om Kullervo berättar om avund, brödrahat och hämnd. I målningen sträcker den illa behandlade Kullervo upp sin knutna hand i raseri och svär på att hämnas. Han har sålts som slav och skickats ut i skogen som herde.  Bondmoran, smeden Ilmarinens hustru, har bakat ett bröd åt honom som vägkost och inuti brödet har hon av elakhet gömt en sten. När Kullervo ska skära brödet går hans kniv av – kniven är det enda minnet han har från sitt hem och sin familj. Kullervo blir rasande och som hämnd lockar han till sig en hel hjord bestående av vargar, björnar och lokatter i vars gap den onda bondhustrun hamnar. Kullervos tragiska liv fortsätter ändå, och hämndspiralen förgör både hans återfunna familj och honom själv.